Mats Jansson

Var visst ett tag sen jag skrev här sist. Orkar inte titta efter exakt hur länge sen, om det nu finns någon som tyckte det var väldigt intressant är det väl bara att titta efter själv då. Men den här är inte någon fjortisblogg om vad jag använde för schampoo när jag tvättade håret senast (i bästa fall om jag använde nåt alls, hehe), eller köpte för svindyra byxor på... Jean á Trikå eller vad det nu heter (Vad finns det för anledning till att fabrikstillverkade jeans skulle kosta mer än, säg, tvåhundra spänn? Det går verkligen över mitt förstånd!). Nej, den här bloggen har faktiskt ännu mindre innehåll än så!
 Det inte så konsekventa författandet av nya inlägg torde därigenom vara en lättnad för de som av ren artighet troget läser dem.

 Nu till dagens ämne. Eller ja snart - först vill jag bara smått kommentera det faktum att jag nog inte har avhandlat samma ämne två gånger. Och den som har orkat läsa så här långt i inlägget skriver "banan" i kommentarsfältet nedan.

 I alla fall, något jag stör mig på är tidningar. Åtminstone de stora kvällstidningarna. För att förklara min irritation över dessa kan vi tänka oss tillbaka en bit i tiden, när de fortfarande arbetade sig upp. Vad behöver en tidning göra för att sälja bra? Jo, så klart, skriva om saker folk kan vara intresserade av att läsa! Åtminstone har jag fått för mig att det var så förut, och man kan tycka att det inte skulle vara det minsta annorlunda nu heller. Men visar det sig inte nu, när de glappkäftade informationsspridarna lyckats få en stor del av Sveriges befolkning till läsare, när vi - Sveriges invånare - själva sett till att det blev så, att vi egentligen skapat ett gäng riktiga maktmonster på vissa sätt värre än någon sorts våldsförtryckande diktator? För de skriver inte längre vad folk tycker är intressant att läsa. De bestämmer vad folk ska tycka är intressant att läsa, och inte nog med det, de bestämmer på sätt och vis vad folk ska tycka i andra sammanhang också. Åtminstone de som inte tänker själva, och det är nog mer än hälften av de nio miljoner människorna i vårt avlånga land.

 Ta till exempel Michael Jacksons död. Nog var det en intressant händelse, men känns den lika intressant efter en vecka? Eller fortfarande nu, efter - vad kan det vara - tre veckor? Ändå står det "nya" fakta i det hela varje dag i närheten av ordet "EXTRA" och med stora rubriker på t ex Aftonbladets hemsida.  Den som orkat läsa så här långt i inlägget kommenterar "banan" två gånger.
 
  Äh, gissa vad? Tröttnade på att skriva. Fortsättning kanske följer nån gång :D