Blogga
Det tog verkligen inte lång tid att tröttna på det här med att blogga. Man får väl i och för sig säkert inspiration då och då, och de tre inläggen jag tidigare skrivit har kommit helt av sig själva, men ändå. Svårt att hålla någon direkt regelbundenhet, det där lilla man har att ta av töms ju ut ganska snabbt. Speciellt om man som jag kan skriva hur mycket som helst om ingenting, till exempel att man har tröttnat på bloggen man just startat. Lovar att jag kommer hinna åtminstone en halv skärmsida innan tunghäftan (tangentbordshäftan?) infinner sig.
De flesta dagar är ju så händelselösa. Man går upp mitt i natten, pallrar sig iväg till skolan, driver omkring där hela dagen, gör vad man nu gör på eftermiddagen (besöker musikskolan, i många fall), så kommer man hem och klockan är ... kväll. Bara att kasta i sig mat (möjligen laga den först beroende på om resten av familjen är hemma), sitta framför datorn och kanske spela lite gitarr/fiol/vad-som-helst och gå och lägga sig. Inte så särskilt intressant att skriva om, än mindre att läsa.
Får väl helt ekelt hitta på en spännande händelse:
Idag var jag ute och skuttade i skogen när jag plötsligt stötte på en gammal grävling som gick och muttrade i en glänta. Precis som de flesta grävlingar hette han Hugo, och likaså hade han, precis som de flesta andra djur av hans art, varit ute och seglat på de sju haven i sin ungdom. En gång hade han grävt ner en stor skatt i Bispbergs skogar, men typiskt nog kunde han inte längre hitta den. Jag lovade att hjälpa honom i sitt sökande, och det stod inte på förrän vi stötte på en gammal kolvaktarstuga. Tyvärr visade det sig att det var hans hem - och att han hade tagit med mig som mat åt sig själv och sin familj. Jag är alltså i skrivande stund uppäten och kan inte meddela mig med någon.
Vi hörs när jag passerat matspjälkningssystemet. Då lovar jag att komma ut som en renad människa.
