Serier
OJ! Två inlägg på en vecka! Nåt fel är det...
Jaja, tänkte att jag skulle skriva lite om serier, eftersom jag alltid har varit ett stort fan av sådana. Blir väl att presentera lite olika fina grejer, det mesta blir säkert biserier ur tidningen Fantomen - har läst alldeles för många sådana tidningar i mina dagar. Räkna inte med några välskrivna recensioner, kommer antagligen bara babbla på om en massa nostalgiskt trams. Saker Mats gillar del ett, helt enkelt.
Så, vi börjar väl helt enkelt med Fantomen. Inte för att han egentligen borde behöva någon närmare presentation, men för sakens skull - för sådär en fyrahundra år sedan spolades en man upp på Bengalis kust. Det första han gjorde var att svära en ed vid sin faders mördares skalle (tydligen hade skeppet blivit överfallet av pirater) över att han skulle ägna sitt liv åt att bekämpa ondskan i världen och tvinga sina efterföljande att göra detsamma, vare sig de ville eller inte. Så föddes legenden om en man från djungeln som aldrig kunde dö osv. osv.
Min första Fantomen-tidning fick jag när jag var sex år (eller något) - fast då var det en tidning som hette "Den vandrande vålnaden", och det var efter en lång period av tjat på min mor att jag bara måste ha en. Sedan dess var jag en trogen prenumerant för en lång tid framöver. Bland det fina med serien i fråga är den eminenta blandningen av mystik och mer verkligehetstrogna grejer, och ofta är det ganska smart uttänkta äventyr. Anser att Fantomen är den mest fenomenala seriehjälten som finns, har aldrig varit förtjust i Stålmannen och liknande dravel.
Hm, nog om det, nästa serie.
Thorgal Aegirsson, den mäktiga krigaren som som liten hittades i en båt av vikingar, är huvudperson i en av alla biserierna i Fantomen jag kommer nämna. Var förstås för liten för att riktigt uppskatta den när jag prenumererade på tidningen, men nu så här i "efterhand" (jag läser den ju inte alls ibland...) måste jag säga att det är en av de bästa serier som finns. Äventyren är helt otroligt flummiga, otäcka, smarta fantasy-historier, där det ofta växlas mellan verkligheten, gudarnas värld och rena fantasier. Ursprungligen är serien skriven för album, och sagorna är med andra ord ganska långa. Brukar vara följetonger i tidningen (Fatomen-tidningen alltså), men tydligen får man ett helt äventyr med varje dubbelnummer av den från och med i år. Helt klart rekommenderat för den som gillar lite djupare fantasy-historier. Naturligtvis är den även eminent tecknad :)
Hypnotisören Mandrake är också en tuff en. Egentligen är det väl en värdelös serie, men den är i så fall så dålig att den är helt världsklass. Också en biserie i Fantomen, tror inte den funnits alls i någon annan form (har även för mig att den är gjord av Lee Falk, mannen som skapade allas vår vandrande vålnad) - som dagsstrippar säkert, förstås. Med bara en liten gest med handen kan han få i princip vem som helst att tro vad som helst. Ganska ofta ganska många samtidigt också. Nu är han ju naturligtvis en snäll människa, så det är bara skurkar som råkar ut för det hela (annars hade det hela varit ännu mycket tuffare!). Med sig har han sin brud Narda (som i och för sig oftast blir kidnappad eller råkar i fara på annat sätt, som en ursäkt för Mandrake att bekämpa lite ondska), och den afrikanska vilden Lothar, en biffig typ som ordnar allt Mandrake inte kan göra med sina hypnotiska krafter.
Herman Hedning får bli den sista serien jag tänker nämna som jag har hittat i Fantomen. Borde inte heller behöva någon presentation, men återigen lär jag väl för formens skull dra det hela. Herman är en ovanligt hjärt- och hjärnlös huvudfoting som ständigt terroriserar sin omgivning (som till största delen utgörs av snillet Gammelman och den blödiga Lilleman). Alltihop utspelar sig i en sorts förhistorisk värld, eller som Jonas Darnell - som gjort serien - brukar uttrycka det, "i en beta-version av skapelsen". Men denna värld går oftast under, och Gud måste inte allt för sällan återställa jorden från hans senaste backup.
Den som mot förmodan missat den bästa humor-serien som finns förtjänar ett gott kok stryk av en liten fläskhög med spikklubba. Finns både i strippform i Fantomen och i den egna tidningen Herman Hedning.
Matti Hagelberg är en snubbe som gör sjukt roliga serier också, klart rekommenderat för den som har lika underlig humor som jag. En av alla egenheter med honom är att han alltid gör sina serier på skrapkartong (just det, sådan där svart papp man skrapar fram vita streck på). Hans verk finns (vad jag vet) bara i bokform, och (vad jag vet - igen) endast två av dessa är översatta till svenska - Kekkonen (en biografi om Finlands diktator) och Holmenkollen. Bilderna är abstrakta och (såklart) endast i två färger. Ett lustigt sammanträffande är ju också att han kommer från samma kommun som mitt ex..
Wulffmorgenthaler är en serie i strippform som finns på internet och i olika dagstidningar. På hemsidan publiceras en ny stripp varje dag (www.wulffmorgenthaler.com). Även denna är såklart en humorserie (äventyrsserier gör sig lite hackiga i strippar...), och eftersom den nämns här oftast skitrolig. Den handlar inte om något särskilt, även om det finns vissa återkommande karaktärer som en galen bäver, ett gäng ondskefulla pandor, Werner och en massa fler. För det mesta skämtas det om saker man egentligen inte får skoja om, och av någon anledning är folk ofta nakna (var det förut åtminstone). Och vissa strippar är bara så otroligt låga att de är skoj.
Avgrunden är egentligen ingen serie, utan en massa skämtbilder. Skapad av någon tysk (eller något) och finns med i tidningen Herman Hedning. Ofta ordvitsar och på sätt och vis lite lik Wulffmorgenthaler. Svårt att skriva så mycket om det hela så stick och köp senaste Herman och njut :)
Steve Roper och Mike Nomad var någon sorts huvudserie i Seriemagasinet (tror inte att tidningen finns kvar längre). Finns tydligen en lång historia bakom innan det slutade som just denna serie, men jag känner inte till tillräckligt mycket för att yttra mig om den saken. Detta är också en äventyrsserie, och bygger på den råbarkade lastbilschaffisen Nomad's ständiga otur att hamna i trubbel av olika slag. Det är alltså ingen superhjälteserie av något slag, och inte heller någon "onda mot goda"-historia - Mike är en helt vanlig person egentligen. Steve Roper är journalist och hjälper oftast herr Nomad på olika sätt, även om han också lätt hamnar illa ute. Om det börjar låta rörigt får jag försvara mig med att jag inte läst alltför mycket och kan därför ganska lite om det hela. Men i alla fall, är precis som de andra serierna jag nämnt här varmt rekommenderad, och hittar man några begagnade SM (de är inte direkt svåra att få tag i, finns säkert i kilopris hos närmaste second hand-butik) är de helt klart värda att införskaffa bara för denna.
Får väl räcka för den här gången - finns naturligtvis mängder med fenomenala serier därute (kan komma på så där hundra stycken redan nu som jag inte nämnt) men orkar inte skriva en rad till. Den som har något tips får gärna kommentera, så länge inte tipset har något att göra med manga, den dyngan befattar jag mig inte med.
Nästa gång ska jag skriva ett inlägg som klagar på något istället för att bara hylla en massa saker. Om jag skriver fler inlägg ;)
